Look Mum No Computer på Slaktkyrkan

Look Mum No Computer på Slaktkyrkan

Bakom aliaset Look Mum No Computer döljer sig engelsmannen Sam Battle. Den 20 november intog han Slaktkyrkan i Stockholm med en maskinpark som skulle ha gjort professor Balthazar grön av avund. Här är mina bilder från kvällen.

Sam Battle bor i Kent, England och har gjort sig internationellt känd som en blandning av uppfinnare, artist och youtuber. När Sam framträder solo går han under namnet Look Mum No Computer, men han har även varit med i ett flertal band. Det mest framgångsrika är förmodligen (numera nedlagda?) Zibra.

När den energiske unge britten (okej, han verkar vara född 1989 men han ger ett yngre intryck) kliver upp på scenen gör han det med håret på ända och en till synes punkigt ihoprafsad samling maskiner. Syntharna är tejpade, kantstötta och täckta med klistermärken.

I ena sekunden påminner Sam Battle om syntharen i tv-serien Macken, i nästa om en virrig och manisk uppfinnare. Men han framstår också som extremt scenvan. Tanken slår mig att det kanske är de hundratals timmarna framför en kamera i arbetet med Youtube-kanalen som har gjort Sam så trygg i rollen som underhållare.

Att jag nämner Sam Battles Youtube-kanal har sina skäl. Som jag förstår det har den haft stor betydelse för hans framgång. Och att se Look Mum No Computer framträda är faktiskt lite som att vara publik i ett livesänt tv-program. Det är en nervig kombination av konsert och show.

Under en ansenlig del av tiden springer han fram och tillbaka med sladdknippen mellan olika mackapärer. Han testar saker, vrider på rattar och trycker frenetiskt på knappar. Samtidigt fortsätter han att charma och underhålla den roade publiken.

”Vad händer om jag gör så här? Efter att Sam har kopplat in ytterligare en apparat sprakar det till, sedan bryts tystnaden av ett öronbedövande rundgångstjut. Därefter lossnar en kabel och blir hängande. Något välter med ett brak. ”Okej, håll tummarna nu, jag hoppas att detta kommer funka!”

Framme vid scenkanten har Sam byggt en miniatyrversion av sin ”berömda” furby-orgel. Det händer vid flera tillfällen att en furby börjar blinka och prata, till synes helt oavsiktligt.

Min upplevelse är att vi inte bara bevittnar, utan rentav deltar i, ett av Sams många experiment. Vi utgör en del av ett bygge som han improviserar fram i stunden och inte vet om det kommer att hålla. Men det visar sig hålla hela vägen. Kvällen är oavbrutet underhållande och hans entusiasm smittar verkligen av sig på publiken.

📌 Är du nyfiken på vilka andra artister jag har plåtat? Kasta ett öga på galleriet Konsertbilder.



Vill du anlita mig som fotograf, eller köpa någon av mina bilder?